I augusti 2021 vandrade vi ett dygn i Fulufjällets nationalpark. Vi valde Göljåleden för att komma en bit bort från trängseln vid Njupeskär och det visade sig vara ett smart drag. Åtminstone efter den första timmens förvirrade försök att hitta till leden …
Göljåleden startar en bit söder om entrén till Fulufjällets nationalpark och det går att komma till starten på leden från två håll. Vi valde den norra parkeringen för att enkelt kunna köra upp till Njupeskär efter vandringen. Leden bjuder på väldigt växlande och vacker natur, med myrar, skog, den brusande Göljan och dalgångar med fin utsikt.
I beskrivningen av leden på sverigesnationalparker.se står det tydligt att den är krävande och det håller vi med om, men främst på vissa delar av leden där det är väldigt stenigt, brant, eller krävs att man tar sig över vattendrag där det saknas bro. Leden är inget för personer med dålig balans eller svag fysik (den innehåller ganska branta stigningar), men vi mötte familjer med både hundar och barn som verkade ta sig fram utan större bekymmer.
Vårt vandringsgäng bestod av mig och min man och vår tonåring och även om det var tufft uppför (åtminstone för mig, de andra älgade på väldigt obekymrat :)) så fixade vi de utmaningar som kom längs vägen.
När vi parkerat bilen på den norra parkeringen vid Göljån uppstod som jag skrev lite förvirring. På kartan vid parkeringen var helt plötsligt en bro överkryssad (det hade vi inte sett spår av under vårt rekande inför turen) och det syntes direkt att det hade varit enklare att hitta leden söderifrån. Norrifrån krävdes det antingen en omväg på en kilometer eller ett vad.
Vi valde omvägen och tog en lov runt området med spåren efter den stora regnkatastrofen 1997. Det kändes som att vandra i en svensk djungel med den orangeröda ån brusande i mitten. När hela turen var avverkad var det däremot väldigt praktiskt att ha en kort bilresa på cirka 20 minuter upp till nationalparksentrén i stället för en dryg timme.
Vi startade vid det ”norra P:et” i nedre högra hörnet på bilden.
Vi vandrade den delen av Göljåleden som leder från parkeringen upp till Göljåstugan. Vill man gå hela rundan viker leden egentligen av mot Risdalen innan den leder neråt igen (en slinga på totalt 17 kilometer), men vi var ganska nöjda med den första delen av turen och valde att ta samma väg tillbaka nerför fjället.
Uppe vid Göljåstugan fanns det gott om yta att tälta på. Själva stugan är inte till för övernattning, den finns där om man överraskas av hårt väder sommar eller vinter, men det är ändå skönt att ha någonstans att ta vägen om det kommer en störtskur eller tältet går sönder. Det fanns också fina grillplatser att sitta vid och laga mat, och den ligger tillräckligt högt upp för att ge riktig fjällkänsla och fin utsikt. Däremot är det lite knöligt att hämta vatten och diska. Det finns visserligen en fjällbäck nära, men det är ganska brant att ta sig ner till den. Vi var glada över våra superlätta hopvikbara vattenflaskor som kom till användning där.
Det blåste en del under natten och vi hade lite svårt att sova alla tre, men vad gör väl det när man vaknar nästa morgon, det är strålande sol och fullt med blåbär utanför att plocka till frukostgröten 🙂
Det går alltid lite lättare nerför, men man ska inte underskatta belastningen på knäna. Det krävdes viss insats även att orka klättra ner, särskilt i början där det var väldigt stenigt, men vi är väldigt nöjda med valet av tur och kan varmt rekommendera andra att gå den. Se bara till att ha koll på ledmarkeringarna i början, sen är leden vältrampad och väl uppmärkt.
För den som vill ha hjälp att välja tur bland alla de alternativ som finns på Fulufjället kan jag varmt rekommendera boken Vandra i Sälen och Fulufjällets nationalpark från Calazo förlag. Där finns tydliga beskrivningar av hur man hittar till starten på de olika lederna och vad man kan förvänta sig för upplevelser.
Små äventyr 