Sol, utsikt och grön ärtsoppa vid Orlången (recept ingår!)

Så vaknar vi upp ännu en lördagsmorgon, elva månader in i coronapandemin. Solen skiner (Jo, det är sant!), snön har lämnat några försiktiga fotspår kvar i form av isfläckar och rastlösheten far runt som små myror i venerna. Kroppen höjer rösten: Vi måste ut!

De kreativa vandringsidéerna tog slut någon gång i september, men thank god för att vi alltid har vandrat med rimlig ambitionsnivå och att vi har fin skog nästan på krypavstånd. Vi lyckas värka fram en plan på en kort tur till ett underbart litet berg vid sjön Orlången som vi hittade förra våren. Vi går dit!

Som vanligt har vi inte haft bråttom upp, det är ju lördag och vi såsar alltid runt i pyjamas minst till klockan elva. Lördagsgodiset och kaffet åkte fram ungefär vid den tiden idag och sakta börjar hjärnans grå slöja av seghet dunsta bort med god hjälp av socker och koffein. Mirakulöst nog lyckas mannen tjata på båda barnen kläder medan jag snabbt slänger ihop en lunch att ta med.

Det är fem grader varmt ute men vi har räknat ut att vältrampade men oplogade stigar kommer att vara hala. Av en ren slump kommer jag på genidraget att slänga med ett par gamla broddar i packningen.

När vi parkerat bilen på en stor isplan där parkeringsytan är väl dold under centimetertjock is är det första jag gör att hasa runt bilen till bakluckan och fiska ut broddarna. Tioåringen får dem utanpå vinterkängorna. Vi andra får köra pingvinstilen. Det går det med och att mini känner sig trygg minskar gnällfrekvensen radikalt.

Det ingår alltid ett moment av ”varför har ni släpat med oss ut på den här orimligt tuffa strapatsen” från barnens sida i början av alla turer, men när vi övertygat dem om att en kilometer inte är långt och när vi avverkat den första tråkiga transportsträckan börjar de rikta blicken mot stigen och skogen i stället och klagomålen tunnas ut.

Orlångens naturreservat är som en gammal vresig söderkis. Det har en väldigt opolerad utsida och är långt ifrån inbjudande vid entréerna (vi brukar utgå ifrån det gamla kärnkraftverket (!)), men när man ignorerat det och börjat vandra på, visar det sin fina insida, med vatten, små söta broar och smäckra hasselbuskar. Sen kommer en elledning och brutalt fula master mitt i alltihop. Och så där håller det på.

Vi brukar gå en bit av den så kallade Skolleden och har alltså hittat ett berg en liten bit in på den, alldeles i kanten av sjön Orlången. Att vi ens brydde oss om att klättra upp på berget förra våren berodde på att en fornborg var utmärkt just här. Av borgen fanns inte några tydliga spår vad vi kunde se. Däremot var skogen på vägen upp som en liten saga och utsikten där uppifrån tog andan ur oss. Dessutom finns stora flata stenar längst upp att sitta och fika på, i söderläge. Ni fattar vad schysst en solig dag!

Den här dagen var ju som sagt solig, men lite blåsig visade det sig när vi nådde toppen av berget. Vi valde lä före utsikt, men passade på att njuta ordentligt på vägen ner.

Grön ärtsoppa

Till lunch hade jag alltså slängt ihop en enkel men varm och mättande grön ärtsoppa. Det finns många bra recept på sådana, men här kommer mitt som räcker till 2 vuxna och 2 barn:

Ingredienser:

• 1 gul lök
• 1 vitlöksklyfta
• 1 msk olivolja
• 500 g frysta gröna ärtor (gärna eko)
• 5-6 deciliter grönsaksbuljong, gjord på vatten och 1 buljongtärning. Börja med 5 dl vatten och öka sen om du vill ha en tunnare soppa.
• 1 dl crème fraiche (den helfeta varianten)
• salt, peppar och cirka ett kryddmått äppelcidervinäger (det funkar även med andra ljusa vinägersorter)
• Servera med bröd och ost

Gör så här:

Hacka gul lök och vitlök fint. Värm upp en kastrull eller gryta till medelvärme (inte för varmt, jag har den på ca 5 av 9 på min induktionshäll) och häll i oljan. Låt löken fräsa ett par minuter tills den är mjuk. Den ska bli mer kokt än stekt, inte brun. Vänd i de gröna ärtorna och häll över buljongen. Låt allt koka upp och se till att buljongen löser upp sig ordentligt.

Mixa soppan med en stavmixer eller kör den i en blender om du har en som tål kokande vatten. Häll tillbaka i kastrullen och vispa i crème fraichen eller fortsätt köra stavmixern. Om du tycker att soppan är för tjock, späd den med lite vatten. Smaka av med salt, peppar och en liten skvätt vinäger för att ta udden av det söta i ärtorna.

Stavmixern brukar inte riktigt komma åt att finfördela ärtorna och det kan bli små skalbitar kvar i soppan. Jag brukar låta dem vara, men med små barn skulle jag ta det säkra före det osäkra och passera soppan genom en sil. Du kan också hälla över lite av buljongen i ett annat kärl innan du börjar mixa och hälla tillbaka den när du mixat klart, då brukar stavmixern lyckas bättre.

Häll upp på termos och ta med ut! Ta även med ett gäng ostmackor så ni blir ordentligt mätta.