Sommarens familjevandring ägde rum i Tivedens nationalpark i mitten av juli. Här finns en stor sagoskog mittemellan Vänern och Vättern. En skog som både sätter fart på fantasin och sätter kroppen på prov.
Basläger: Stenkällegårdens camping
Vi hade vårt basläger på Stenkällegårdens camping, fem kilometer söder om nationalparkens huvudentré. En perfekt utgångspunkt för vandring både i nationalparken och längs Bergslagsleden.
Jag har bara positivt att säga om denna camping. Allt ifrån de rena gemensamma utrymmena till den supertrevliga personalen och utsikten över Bocksjön. Hit kan vi definitivt tänka oss att återvända.
Förberedelser inför vandringen
Vi är alltid noga med att reka innan vi vandrar med barnen. Vi köpte en karta långt i förväg över hela omådet för att kunna skapa oss en bild av vad som fanns att göra och hur allt hängde ihop. Vi fick också flera tips i Svenska turistföreningens tidning Turist, som hade ett helt reportage om Tiveden i nummer 5 2018.
Karta från Calazo förlag över Tiveden och södra Kilsbergen
Även om den stora kartan ger bra överblick så behöver vi mer detaljerad information om de sträckor vi vill vandra. När det gäller nationalparkerna finns väldigt utförlig information på samlingswebbplatsen Sveriges nationalparker.
Information om vandring i Tiveden på sverigesnationalparker.se
Med hjälp av den valde vi ut två vandringar vi var särskilt intresserade av: Stenkällerundan och Trollkyrkerundan. De är cirka 2 respektive 4 kilometer långa, men på grund av den tuffa terrängen tar det en bra stund att ta sig runt dem.
Dag 1: Stenkällerundan (i regn)
Vi tänkte att det var bra att gå ut lite försiktigt och valde Stenkällerundan, 2 km, till vår första vandringsdag. Väderutsikterna var inte heller de bästa, men efter att ha hållit stenkoll på alla väderappar vi hittat i flera dagars tid, kunde vi ändå se att förmiddagen skulle ha okej väder och att regnet skulle tillta under eftermiddagen.
Vi såg till att komma iväg tidigt och att ha med oss färdig lunch – soppa från Ica som vi värmde på och hällde upp på mattermos – och några mackor. Vi hade också tänkt ut en liten avstickare från leden som skulle ta oss ner till sjön Stora Trehörningen och förmodligen erbjuda en bra rastplats.
Vi utgick ifrån huvudentrén, där vi fick en av de sista platserna på den alldeles för snålt tilltagna parkeringen (här får de se till att göra om och göra rätt, fina dagar blir det totalt kaos när alla snurrar runt och klämmer in bilen på alla möjliga och omöjliga ställen).
Ledens huvudattraktion: Stenkällan
På Stenkällerundan går man bokstavligen in i väggen direkt 🙂 Ja, bergväggen alltså. Här gäller det att ha bra grepp under fötterna och någorlunda bra grundkondition, för det är klättring som gäller nästan hela vägen. Inte bergsklättring, men leden går upp och ner över stenblock, branta stigningar, trädrötter och annat som kräver att du har koll på var du sätter fötterna. Men den lyckas också klämma in mycket att se under sina två kilometer, med Stenkällan som huvudattraktion.
Vid Stenkällan ligger enorma stenblock utslängda som plockepinn mitt i skogen. För den pedagogiskt lagda föräldern uppstår här ett utmärkt tillfälle att prata om inlandsisen med barnen 😀 Det går också att klättra upp och titta på utsikten.
Efter att vi passerat Stenkällan tilltog regnet i styrka och det började strila ner så pass att även regnbyxorna åkte på. Vår lilla avstickare ner till sjön visade sig perfekt. Här hittade vi ett mysigt rastställe nära sjön med lite regnskydd av höga tallar. (Och gjorde en mental notering om att skaffa en tarp (lättare och enklare variant av tält) till kommande vandringar för just raster regniga dagar.
Vägen tillbaka bjöd på fina vyer över sjön och en ganska stor mängd blåbär som vi plockade och åt längs vägen. När vi kom tillbaka till nationalparksentrén hällregnade det och vi kröp tacksamt in i bilen och återvände till campingen för att torka kläder och skor.
Efter att ha torkat upp och bytt om gjorde vi en utflykt till Karlsborg, som är värd ett eget blogginlägg. Här åt vi en stadig middag på Skomakarn’s restaurang och spelade minigolf vid Göta kanal.
Faktablad om Stenkällerundan (pdf)
Dag 2: Trollkyrkerundan (i blandat väder)
När man ser en beskrivning av en led som anger att den är fyra kilometer och samtidigt varnar för att den är krävande tänker man ju gärna: men hur svårt kan det vara?!? Ganska svårt, kan vi meddela efter att ha testat den. Men coolt och härligt att ha fått uppleva.
Lilla och stora trollkyrkan har fått sina namn efter hur de såg ut på håll (från andra utkiksplatser). De är egentligen inget annat än väldiga stenblock och berg som skjuter upp ur skogen. Det går att klättra upp på båda, och det är ju lite av vitsen med leden, men om ni vill spara energi (och om det är väldigt regnigt och halt) är det en väldigt fin vandring även om man bara vandrar förbi dem.
Det var på den här vändan som vi fattade varför troll är så starkt förknippade med Tiveden, för skogen är vild, vacker och väldigt fantasieggande.
Rotvältor från nedfallna träd tornar upp sig som knotiga monster, mossan som fått växa till sig under årtionden ligger som en mjuk grön matta över stora stenklumpar, som plötsligt ser ut som om de skulle kunna få liv och krypa iväg … Och framförallt känner sig en vanlig människa väldigt liten när bergväggarna tornar upp sig över henne i en stor klippskreva (vilket får henne att landa med fötterna på jorden igen om hon varit uppe i det blå).
Efter drygt tre kilometer började vår nioåring krokna, men med hjälp av tätare pauser och jämnt sockerintag tog han sig ändå runt (och kan tänka sig att vandra igen).
Faktablad om Trollkyrkerundan (pdf)
Dag 3: Paddling (i solsken)
När vi vecklade ut den stora kartan under förberedelserna såg vi att den inte bara innehöll vandringsleder. Här fanns också kanotleder utmärkta, varav en i Tiveden. Den ville vi gärna prova när vi ändå var i närheten.
Tivedens kanotled utgår ifrån Bosjön och letar sig upp genom flera sjöar som blir allt smalare tills de blir en å som så småningom mynnar ut i den större sjön Unden.
Vi behöver en plan för att ta oss tillbaka till bilen
Eftersom den som paddlar från A till B behöver en plan för hur hen ska ta sig tillbaka till A efter paddlingen funderade vi fram och tillbaka över upplägg på turen. Vi var länge inne på att placera en cykel vid B, så en av oss vuxna kunde cykla tillbaka till A och hämta bilen, men landade till sist på att inte paddla hela leden, utan vända och paddla tillbaka till A när vi kände oss nöjda.
För den som hyr kanot i Tiveden kan vissa uthyrare ordna med den transporten. Hör dig för med t ex Camping Tiveden.
Tivedens kanotled innehåller flera lyft, både längre och kortare, så den som har en tung kanot med mycket packning behöver ha med sig kanotkärra för att slippa kramp i armarna. Med vårt upplägg fick vi bara två lyft, vilket räckte bra för oss.
Start vid Bosjöns östra strand
Våra barn har inte paddlat så mycket, så de känner sig inte helt trygga i en kanot som kan kännas lite ostadig, men Bosjön var ett bra ställe att börja på. Här paddlade vi i ganska lugn sjö fram till lyftet över till Kvarnsjön. På lyftplatsen passade vi på att laga lunch – pasta med tomatsås, gröna linser och parmesan – som gav energi till fortsatt paddling.
Grundstötning i Kvarnsjön
Sedan fortsatte vi in i Kvarnsjön, en väldigt mysig liten sjö, som dock bjöd på stor dramatik när vi lyckades paddla upp och fastna på en flat sten vi inte såg under vattnet. Barnen blev rädda, den yngsta började skrika och vi vuxna försökte lugna dem medan vi försökte klura ut hur vi skulle ta oss därifrån … Genom att flytta oss bakåt i kanoten och putta på stenen med paddelskaftet kunde vi till slut komma loss och paddla vidare.
När man råkar ut för något dramatiskt på sina turer är det bra att försöka bryta känslan av panik på något sätt. Vi paddlade in till en brygga som lägligt nog låg nära och stoppade i barnen några kex. Vi bytte också plats, så jag fick sitta längst fram och tolvåringen slapp ansvaret för att spana efter fler stenar. Vi ville också fortsätta paddla en bit fram på leden innan vi vände för att inte göra för stor sak av grundstötningen. Upp i sadeln igen, liksom.
När vi sen vände och paddlade tillbaka slappnade barnen av och kunde njuta av turen. Vi visste nu var åtminstone en av stenarna låg och kunde smidigt glida fram och förbi där vi tidigare kört fast.
Vi avslutade med lugna paddeltag över en spegelblank sjö, helt ensamma med endast träd, stenar, vatten och näckrosblad så långt ögat kunde nå.
Sen avrundade vi dagen med en tur till Askersund och lyxfika på Venus choklad.
Små äventyr 