Därför vandrar jag med mina barn

Det är väl lika bra att få det sagt på en gång: mitt huvudbudskap med bloggen är inte att alla borde vandra med sina barn till varje pris. Det måste nämligen finnas minst en person i familjen som gillar att vandra. (I vår familj finns det numera fyra :)) Det är bra om det även finns något sorts intresse hos barnen som ska med ut. Man kan lirka dem igenom en eller kanske ett par turer om man är tillräckligt envis, men det är inte kul om varje tur blir en enda lång konflikt- och tjatsträcka.

Vi vandrar inte heller med barnen för att vara duktiga. Vi gör det för att det är en av få aktiviteter som fungerar för oss allihop och för att det är ett sätt för oss att umgås och komma närmare varandra. Du kanske är förälder till de perfekta citykidsen? Det är inte jag. Att gå med mina barn på stan är inte något för personer med svagt hjärta. Går vi till exempel in i en klädaffär försvinner den minsta åt ett håll och den äldre försvinner åt ett annat i något slags försök att hjälpa till att hitta sin lillebror.

Går vi och fikar äter barnen upp sina chokladbollar på fem minuter och sen frågar de i bästa fall oavbrutet när vi ska gå (i sämsta fall har de redan dragit iväg ut från fiket). I skogen däremot är de så harmoniska att man glömmer bort senaste turen till shoppingcentret och tar med dem dit igen … Det är som om skogen erbjuder alldeles lagom mycket stimulans. De blir aktiva, men inte hyperaktiva. De ser saker bakom varje krök på stigen som måste upptäckas. Förutom när det är blåbärssäsong, för då får man slita loss dem från snåren för att komma framåt.

När vi är på längre turer tjatar inte barnen om skärmtid, eftersom paddorna ligger kvar hemma. Vi vuxna har bara med mobilerna för att kunna ringa och fota, men för de mesta ligger de nedstoppade i någon ficka. I stället är vi närvarande och tillgängliga för barnen, som blir pratglada och extra kramiga.

Så tillbaka till anledningen till vandrandet. Vi gör det för att hela familjen mår bra av det. Och är du det minsta sugen hoppas jag att mitt bloggande inspirerar dig till att komma ut.